Livet som äventyrare

Livet som äventyrare

 

Att klättra upp för höga berg, hoppa ut genom flygplan och ligga ute på expeditioner i nästan 6 månader om året är en del av Maria Granbergs vardag som äventyrsatlet, klättrare, fallskärmshoppare, föreläsare och skribent. Under 2018 är Maria aktuell med expeditioner till Himalaya och lanseringen av den första Extremsport Festivalen för tjejer i Nepal. Maria föreläser mycket om mental träning, rädslor, mod, målfokusering och vikten av nyfikenhet. I denna spännande intervju får vi veta mer om just det.   

 

Något som många säkert undrar är hur du fick intresset för att bli äventyrare?

 

Jag tror att alla är äventyrare. Alla föds nyfikna och vill utforska världen, i vuxen ålder gör bara vissa det mer än andra. Jag har varit en atlet sedan barnsben och tävlat i olika idrotter från det att jag var 4 år gammal, den äventyrslystna delen har alltid funnits där och jag har alltid drivits av att upptäcka och lära mig nya saker, men det var först när jag började klättra berg för 8 år sedan som det helt plötsligt blev mitt liv. Jag hade aldrig tänkt från början att bli en ”äventyrare” utan etiketten sattes av andra under tidens gång. När jag fick förfrågningar att börja föreläsa om mina expeditioner blev det ett sätt att dela äventyren och glädjen med andra och efter en tid växte alla bitar av äventyrandet till mitt heltidsjobb.

 

Vad är det som gör att du vill fortsätta?

 

Bergsbestigning är för mig mer av ett inre äventyr, än ett yttre. Jag älskar att resa och se nya platser men det handlar mer om mentala än fysiska barriärer och en förmåga att utforska delar man inte ens trodde fanns. Man måste kliva långt utanför komfortzonen varje gång och i de stunderna känner man sig mer levande än någonsin. Jag skulle ljuga om jag inte medgav att det är beroendeframkallande, men på bästa möjliga sätt. Det finns alltid mer att upptäcka vilket gör att nyfikenheten är outtömlig och känslan av att det finns mer att utforska, uppleva och överkomma finns alltid kvar.

Jag älskar att vara ute i bergen och livet man lever där är ett liv av simpelhet där allt du behöver ryms i en ryggsäck och känslan av frihet är total. Det finns så klart även tuffa delar av bergsbestigning, såväl fysiska som mentala och känslomässiga. De riskerna ska inte romantiseras och det ställer höga krav på medvetenhet och noggranna förberedelser. Livsglädjen som kommer med att klättra berg överväger dock alltid de tuffa bitarna, och passionen växer sig helt enkelt större än rädslorna. 

 

När satte karriären igång för dig på riktigt?

 

Det är svårt att säga, jag tror att den fortfarande håller på att växa fram på ett sätt. Det tar lite tid att hitta sitt sätt och landa i en karriär som egentligen bara är ”ditt ovanliga liv”. Att bestiga Mt. Everest var så klart en enorm milstolpe, både i livet och i karriären, och den stunden tror jag absolut höjde verklighetsgraden till en helt ny nivå. Jag utforskar och utvecklar fortfarande mitt företagande på många sätt och bergen är och förblir en passion som jag hoppas kan få vara en del av det under en lång tid framöver.

 

På vilka sätt tränar du mentalt inför dina äventyr?

 

Jag använder mig av många olika mentala verktyg för att förbereda mig innan en expedition. Jag jobbar med allt från yoga och andningsövningar till hypnos och visualiseringar. Jag skulle nog säga att det är den absolut viktigaste delen att förbereda inför ett äventyr. Ju bättre du känner dig själv, mentalt och känslomässigt, desto mer närvarande kommer du att kunna vara vilket är avgörande när du befinner dig i en otrygg, obekväm eller stressad situation. Det gör även en stor skillnad för förmågan att kunna njuta och ta tillvara på äventyret även när det blir tufft.

Sedan några år tillbaka har jag tagit hjälp av 2 mentala tränare som utvecklat min mentalträning på olika sätt. Att ta hjälp, få nya perspektiv och vara nyfiken inför sin egna mentala resa är lika viktigt (om inte mer) som förberedelserna inför den fysiska resan. Att börja bli medveten om sin egen andning är en bra start och det är fortfarande den mest betydelsefulla delen i min egen träning. Att andas 5 sek in och 5 sek ut (3 min / 3 gånger om dagen) är något som alla kan göra. Ett enkelt sätt att börja utforska! 

 

Tror du att man behöver ha en viss personlighet för att tycka om det som du håller på med?

 

Nej, absolut inte. På ett sätt så tror jag att det är just det som alla äventyr har lärt mig, att vi måste våga utforska och omdefiniera vår egen självbild men även vad vi tror vi tycker om och vad vi klarar av. Att inse att större delen av vår personlighet faktiskt inte är något konstant utan något som konstant förändras och utvecklas är grundläggande. Vi lägger ofta en stor del av vår trygghet i vår definition av vilken ”typ av person” vi tror att vi är. Det gör att vi blir mindre benägna att utforska nya sidor hos oss själva och vi går miste om massor av kvaliteter och egenskaper som vi faktiskt har. Vi går alla runt och bär på en ”historia” om oss själva, en slags självbild som vi kommunicerar till omvärlden för att de ska förstå vilka vi är. Den självbilden kan många gånger vara både hämmande och osann.

Jag får många gånger förklarat för mig att ”Det är så otroligt spännande det du gör, men jag skulle aldrig klara av det!”. Jag guidar 100-tals personer ute i bergen varje år och det är ingen som avslutar äventyret med samma självbild som de hade några dagar tidigare, och alla har klarat av saker som de aldrig tidigare trodde var möjligt. Jag tror inte att extrema expeditioner är något för alla, men jag tror att alla skulle finna glädje i det om de fick uppleva det på sin egen nivå och på sitt sätt.

 

Vad är det roligaste respektive tuffaste du gjort i din karriär?

 

Det tuffaste är definitivt de 6 år av förberedelser som jag genomförde innan expeditionen till Mt. Everest. Det finns fortfarande dagar där jag blickar tillbaka och själv är frågande till hur det var möjligt. Jag bollade studier, heltidsjobb, 2 företag, 1 volontärorganisation och 30 träningstimmar i veckan. Samtidigt var jag ute på expeditioner, sökte sponsorer och gick kurser i klättring och alpinism.

Jag har alltid trott att allt är möjligt, men dessa 6 åren prövade verkligen den övertygelsen om och om igen. En lärdom som idag är cementerad i allt jag tar mig för, såväl själv som tillsammans med andra. Alla vänner som jag har lärt känna under mina resor och möjligheten att få föreläsa och dela med mig av äventyren och lärdomarna har varit det roligaste av allt. Det har tillfört en helt annan dimension och meningsfullhet till resan och livet som jag lever idag.

 

Vad får du för känsla i kroppen när du lyckats med ett äventyr?

 

För många så är ett ”lyckat äventyr” synonymt med att jag står på toppen av ett berg. Man vill så klart alltid komma dit, men det är bara en liten del av det hela. Varje expedition och äventyr har specifika utmaningar och ett eget mål i sig självt. För mig så är en lyckad expedition när jag gjort mitt bästa, när jag tagit bra beslut, när jag lärt mig så mycket som jag möjligtvis kan lära mig, när jag känner mig som en bättre och klokare klättrare när jag kommer hem och när jag har njutit och tagit tillvara på hela resan.

Planer blir aldrig som vi tänkt oss från början och det är förmågan att kunna vara närvarande och revidera den planen om och om igen som gör att vi tillslut kommer fram till ett mål, även om det inte ser ut så som vi visualiserat det från allra första början. Att se livet, och förändringar, som ett äventyr är ett mål i sig och så länge som jag kan hålla kvar vid den synen så tror jag att varje expedition alltid kommer att kännas som ett lyckat mål.